Det blir en tung sommar, en tung höst, en tung vinter och en tung vår.
Jag har ingenstanns att bo, jag har ingen moder som är villig eller ens kapabel till att stå på ännu en lägenhet, inget jobb, inga pengar, ingen man med skrivmaskin som tycker om att hålla mig i handen när jag somnar..
Snälla någon. Ge mig något upplyftande och fint nu. (Gärna en lägenhet!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kära Stina, vi sitter i samma båt eller samma silvermaskin och rusar fram i ljusets hastighet, men med olika synsätt. Ensam är stark om man är villig att tro på det med järnvilja. Ser att det låter lite diffust, men du förstår säkert vart ja vill komma :P Det jag ville säga var väl att jag finns här och vi har ju varann och det finns alltid konjak. Love U! Peace <3
SvaraRadera