Idag sov jag bort två lektioner i skolan (bokstavligt talat) och nej, det var inte för att jag delat natten hos en ursöt pojke med mörkt hår och vackra armar, det var i och för sig inte heller för att jag legat vaken och saknat någon sådan med tusentals tårar och en alldeles för blöt kudde, utan kanske snarare för att jag hela natten saknat att sakna någon (mestadels utan tårar) och trots att jag just nu känner hur ögonlocken blir tyngre och tyngre har jag en viss föraning om att kommande natt kommer se ut på liknande sätt. Tråkigt. Det känns ju trots allt som om det faktiskt är bättre att sakna någon än att inte sakna någonting alls. Åtminstone finare.

Imorgon är det fredag och enligt planen jag haft hela veckan skulle detta vara starten på min "rehab helg" det kändes behövligt efter förra helgen och helgen innan det och helgen innan det.. och helgen innan.. Well, you get the picture. Istället blir det nog vindrickande och dansande tillsammans med gamla gamla vänner från min hembygd. Det kan bli kul, det kan också bli hemskt och sluta i total misär och skilsmässa. Det är sådant man aldrig riktigt vet.

Lev väl! (mer väl än vad jag gör)