Jag är ganska bra på att skriva långa dagboksinlägg som handlar om alla olika män jag hatar. Sidor fylls av ord. Ord som handlar om tillfällen som egentligen inte betyder någonting alls men som ändå gör så ont och som egentligen bara visar en enda sak. Hur mycket jag hatar att jag sårar mig själv. För det är precis vad jag gör. Visst kan jag skylla på män som smyger ut ur min lägenhet medan jag är på toaletten på morgonen och på män som lovar något de sedan ger blanka fan i att fullfölja, men det är ingen annan än jag själv som gör att jag hamnar där jag hamnar så att skylla på någon annan leder väl knappast någonstanns. Även om det är ganska skönt ibland då man inte orkar ta ansvar för sina egna misstag.